Måste ju berätta om lilla incidenten igår också. När jag och brudarna höll på att fixa till oss innan förfest så började vi prata om skor.

Elina: tänk om klacken skulle gå av då man festar, vad fan gör man då?

Lelle: ja emelie, vad skulle du göra om dina älsklingar går sönder?

Emelie: jag lägger mig ner och gråter! men det kommer ju aldrig hända. Skor kan inte gå sönder bara sådär.

Ja ungefär så löd våran konversation och några timmar senare med står jag där på vägen mellan stan och statoil norra, men en halv skojävel! Tror ni inte att jag på nått vis får till det så att mina favorit skor, som är dom bästa skorna som finns och jag kan inte parta i några andra skor för dom här är så jävla sköna och snygga att ha, går sönder på mitten! På mitten lixom! Så efter mycket om och men fick vi tag i skjuts så vi kunde ta oss upp till elinas mormor så jag kunde ta mina stövlar därifrån.

Jag tog med min ena skohalva in på parken. Där fick jag den brilljanta ideen om att sätta klackarna i taket. Bokstavligt talat. Det var mitt last goodbye av dom absoluta partyskorna.

Jag säger tack och bock till folket igår som verkligen öste gärnet! Kvällen var grym, och Björn Rosenström var jävligt bra! I got his name written on my body. Yeah!

Nu har jag ingen röst för att jag har skrikit och sjungit så högt som jag bara kunnat, jag har ont i näsan för att någon armbågade mig, jag har ont i huvudet för att jag är bakis, och sist men inte minst så är jag slut i hela kroppen efter att ha svängt på mina lurviga hela natten lång! Vi skakade röv fram till stängning och nog fan hade vi kunnat skaka några timmar till. Fyfan vad kvällen var bra igår!